Stallmästaregården – Då & Nu
1638: Det var inte alla s.k. ”oäkta” barn på 1600-talet som kunde se fram emot en ljus och trygg framtid. En som det dock gick ganska bra för, var kung Karl IX:s illegitime son, riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm. Under 1620-talet hade han genom diverse köp, byteshandel och förläningar lyckats bli ägare till bl.a. tre byar inom Solna socken. Åt sig själv byggde han Karlbergs slott vid Karlbergskanalen, och åt sin trotjänare, stallmästaren Ebbe Håkansson, donerade han på livstid mark och en envånings byggnad (den s.k. ”Gamla Byggningen”) i Ösby vid Brunnsvikens strand. Detta hus låg på platsen för nuvarande Drottning Kristinas paviljong.
1645: Drottning Kristina brukade ofta företa jakter och ridturer i trakterna av Brunnsviken, och när hon detta år passerade Stallmästaregården med sitt följe, blev hon så hänförd av platsens skönhet att hon beslöt sig för att fira midsommar i salen hos stallmästaren. Ryktet om detta spred sig i staden, och Ebbe Håkansson (tydligen en finurlig man) beslöt sig därefter för att öppna värdshus.
1652: I fjorton år fick Ebbe Håkansson njuta av sin gård, och efter hans död förvandlades värdshuset till en mer traditionell krog med utskänkning av öl och brännvin. När den norra tullen flyttades till sin nuvarande plats, år 1672, förbättrades affärerna på ett högst betydande sätt.
1700 ca: Detta år görs uppehåll i värdshusrörelsen pga att den ”Gamla Byggningen” nu anses vara så dålig att man låter uppföra den ”Nya Byggningen” som en flygel till vänster om huvudbyggnaden. Det är alltså denna ”nya byggning” som idag utgör Wärdshusets huvudbyggnad (i drottning Kristinas festsal i ”Gamla Byggningen”, inrättades istället ett bränneri).
1726: Detta år tillträdde ”Håf Färgaren Christian Sewerin” som arrendator och hans första åtgärd blev att bygga en mindre utskänkningslokal intill tullporten (de nuvarande tullhusen byggdes 1733), det s.k. ”Lill-Stallis”. Denna krog var stor som en något större kiosk där det i första hand utskänktes öl och brännvin till bl.a. bönderna som väntade på att få förtulla sina varor.
1735: Att Stallmästaregården ser ut som den gör ännu idag kan vi tacka falkeneraren vid Fredrik I:s hov, Lucas Boogers, för. Visserligen var det slottsbyggmästaren Petter Gerdes som stod som arrendator i början, men det var Boogers som drev rörelsen. Förutom att bygga den östra byggnaden (numera kallad ”Tingshuset”) som bostad åt sig själv, höja det gamla värdshuset med en våning och anlägga parterren mellan husen, lät han köpa och flytta hit en 1600-tals paviljong från staden och plantera fyra lindar (varav två återstår) framför denna. Drottning Kristina har alltså inte mer med paviljongen att göra än att hon fått ge namn åt byggnaden som står på platsen för huset där hon firade midsommar. År 1754 lät han också sätta in den första annonsen för värdhuset i ”Stockholms Posttidningar”.
1840: Detta år övertogs rörelsen av Pierre Bichard, en gång kock åt kung Karl XIV Johan och krögare på Hasselbacken - känd för sina halstrade biffstekar (ett stycke gott kött preparerades med smör, rödlök, peppar och salt och omgavs av två stycke sämre kött. Allt halstrades tills de yttre köttbitarna var brända och det inre stycket delikat. Pris: 1 riksdaler). De enormt populära hästkapplöpningarna under vintertid på Brunnsviken inleddes också under denna tid – inte så sällan avslutade med s.k. ”sexor” på värdshuset.
1884: I en 1815 tillbyggd festsal på den östra byggnaden, höll Södra Roslags Domsaga ting fram till 1906 då man fick eget hus vid Hagaparken. Sedan dess bär huset namnet ”Tingshuset” och används idag för större festligheter och konferenser.
1886: Tillverkning och försäljning av brännvin har alltid varit en viktig del av verksamheten, 1886 serverades 2000 kannor (ca 5000 liter) och 1902 hela 3000 kannor (ca 8000 liter).
1919: Under källarmästare Martin Perssons ledning företogs många förändringar. Förutom att nyinreda värdshusets smårum från 1860 på värdshusets andra våning, lät han bl.a. bygga den stora matsalen år 1924.
1950: När Tore Wretman detta år övertog Stallmästaregården, fick värdshuset i mångt och mycket den stil och utformning som det behållit fram tills idag – den klassiska 1700-talskänslan i miljön kombinerad med kokkonst baserad på de traditionella svenska råvarorna – inte så sällan med en modern knorr.
1988: Ny ägare till gården blev detta år Alessandro Catenacci (också ägare till bl.a. Operakällaren) under vars ledning de största om- och tillbyggnaderna har utförts sedan 1740-talet. Bak Tingshusets 1700-talsskal döljer sig nu 2000-talets ventilationsanläggningar, nyinredda kök och servicerum och en fräsch terrass med bar mot Brunnsviken anlades – allt för att kunna erbjuda den bästa service till husets stora konferenser och festarrangemang.
2000: Den största händelsen är invigningen av den nybyggda hotelldel från detta år – till det yttre i samma klassiska stil som värdshuset, men till det inre erbjudandes 49 personligt och modernt inredda rum och sviter.
2003: För att på ett enkelt sätt visa vad som är nutid och ”dåtid” på Stallmästaregården, har matsalen fått ett nytt och fräscht utseende i såväl färg som möblemang och som väl binder samman den med den nya hotelldelen. Det enda som inte har förändrats, är traditionen att erbjuda det mesta av det bästa från vinkällare och kök och där grunden är de traditionella svenska och skandinaviska råvarorna – allt under hovtraktör Werner Vögelis vakande ögon.
2012: Stallmästaregården får äran att bli en av medlemmarna i det prestigefyllda ”Design Hotels”. Restaurangen designades om i början av 2012 med en modern inredning i varma koppartoner. Hjärtat är den centralt belagda baren som bjuder in till långa kvällar i loungen. Maten som serveras är en modern husmanskost som har influenser både från Tore Wretmans traditionella kök och nya svenska smaker med betoning på det ekologiska och närproducerade. Tingshuset med dess vackra salonger renoverades också under 2012.
